Östhammars Nyheter - Torsdag 4 December 2003
(ÖSTHAMMAR) - Parollen lyder ju "kvinnor kan". För oss har det alltid varit självklart. Vad som är grejen är att våga, säger Kiboms Bettan Palmgren.
Genom den afrikanska musiken vill Kibom lysa upp vår vardag och ge sitt jävlar anamma.
Kibom består av Bettan Palmgren, Lotti Oscarsson, Karin Åhström, Maggan Åkerström och Gunbritt Henricsson. Kibom har funnis i olika konstellationer sedan början av 90-talet: Gunbritt och Bettan har varit med sedan starten. De andra tre har kommit in under resans gång, och kibom som grupp med de fem nuvarande medlemmarna har funnits i runt tre år. De träffas en gång i veckan för att öva och spåna på nya idéer.
Ingen i gruppen vet vad Kibom betyder, men vad det står för är klart: afrikanska rytmer och sprakande färger, mod och livsglädje.
Alla vill dansa
I danslokalen på Källörskolan är det full fart när Kibom kånkar in sin utrustning: skynken, trummor, tutor, pallar och smycken. De förbereder för show, och det är jag som är ensam publik.
Det är svårt att med text förmedla musik som måste höras. När Karin Åhström tar upp takten på basen och resten av gänget trummat igång, börjar fötterna omärkligt stampa takten, höfterna svänger så där lustigt när en orytmisk svensk försöker dansa på afrikaners vis. Jag vill bara en sak: att dansa. Det är något som går igen, som enligt Kibom själva alltid inträffar när de uppträder.
- Vårt sista framträdande var på Gimo herrgård. Vi skulle spela som avslutning på en middag för socialchefer. De hade nog väntat sig något stillsamt, berättar Lotti Oscarsson.
- I stället kom vi farande upp på scenen. De som minst sagt chockade ut.
- Men innan kvällen var slut var de uppe och dansade, fyller Bettan Palmgran i.
En del a showen
Lek och le är Kiboms avslutningsnummer. Det börjar som en seg och deprimerad sång, där de fem kvinnorna sitter med hängande huvudet över sina trummor, innan en av dem deklarerar att "liver handlar om lek och le". Sången ökar i takt och glädje, och det är under den som publiken brukar lockas upp i dans.
Som början på showen brukar de köra den egenkomponerade tantrappen.
- Tantrappen var bara tänkt som en engångsföreteelse, under ett framträdande på kvinnodagen. Men den blev så populär att vi fortsatte, förklarar Bettan Palmgren.
- Då kommer vi in utklädda till "riktiga tanter", mer än vad vi är, säger Maggan Åkerström med ett skratt.
- Rappen byggs helt på T-ord, det börjar med att vi är tandlösa och slutar med att vi är taggade trummande tanter, säger Gunbritt Henricsson.
De verkar gilla den beskrivningen av sig själva: taggade trummande tanter. Eller tanter som törs.
- Jag tycker att det är mottagande vi får av unga tjejer är mycket positivt. De ser att vi törs, att det inte är en så stor grej att ställa sig på scenen och ta plats, säger Karin Åhström.
Trots att Kibom sysslar med afrikansk musik, gör de klart att de har ett helt annat utgångsläge än afrikaner. De gillar den kontakt de får med publiken genom att inte ligga på en för hög nivå.
- Nu är gränsen mellan och och publiken inte så tydlig, och publiken känner lätt att de kan vara en del av våra shower. Att det vi gör inte är så svårt, säger Bettan Palmgren.
Enkel teknik
När Karin Åhström och Maggan Åkerström kom med i Kibom lockades de främst av dansen.
- Från början tänkte jag att jag kunde vara med på ett hörn. Nu, som en av fem, går det inte, säger Karin Åhström.
- Tanken "inte kan väl jag" finns alltid, forstätter Lotti Oscarsson, som var den sista av de fem att komma med i Kibom.
- Vad vi säger är att vi inte är några mästare, men vi är bra på många saker, tycker Gunbritt Henricsson.
De tycker att den afrikanska musiken är härlig, att de rymiska trummorna förmedlar något speciellt.
- Det går direkt in i hjärtat, säger Bettan Palmgren.
Gunbritt Henricsson tycker också att afrikanska trummor är tilltalande för att tekniken är så pass enkel, att det är något alla kan göra.
- I början var det dock svårt att komma in i den här nya rytmen, menar Karin Åhström. Vi har den tyska valstakten i ryggmärgen, och den kan vara svår att gå ifrån.
Tantorkester
Chans att utveckla sin musik får Kibom i februari. Då blir en långvarig dröm verklighet: de ska åka till Gambia i Västafrika på trumkurs. I två år har de sparat pengarna de fått vid spelningar och skjutit till från egna kassor.
- Vi ska bo på en kursgård och ingå i en grupp med 16 svenska kvinnor. Kursen varar i två veckor, berättar de.
- - Det ska bli fantastiskt att få komma nära ursprunget till dessa rytmer.
Att Kibom kommer att finnas kvar länge är de övertygade om.
- Det är helt otänkbart att inte fortsätta. Vi behöver det här, säger Gunbritt Henricsson.
- Tänk så bra vi kommer att vara när vi är nittio. Då kommer vi att vara en mogen tantorkester nu är vi ju bara en ung sådan. Vi har framtiden framför oss, avslutar Lotti Oscarsson.
Originalartikel (stor bild)
